Första gemensammaträningen som sagt igår.
Men inte bara det.
Igår var första gången på länge som jag höll i en innebandyklubba.
Särskilt då, när man inte hållt i den på ett tag, så slår det mig. Det går inte att beskriva, men det är lite som magi.
Jag kan tänka mig att det är en liknande känsla som för Harry Potter när han fattar sin trollstav. Nu är i och för sig Harry Potter bara en film och träningen igår var i allra högsta grad verklig, vilket kroppen kan vittna om idag. (Lätt stel rygg och träningsvärk i lår och vader.) Hur som helst...



We can make magic happen.



Okej, att träningen i sig inte gick särskilt bra och att mina egna klubbor är kvar i Göteborg så jag fick spela med syrrans som har en helt annan hook, vilket medförde att tekniken var ännu mer ringrostig än vad den nödvädnigtvis borde ha varit. Men alles in alles så var det magiskt -och otroligt svettigt!