2003-04-05

Den uppmärksamme har kanske märkt vår alldeles nya kategori Ur minnets brunn. Eftersom vissa av oss har kamperat ihop ett bra tag nu känns det helt rätt att då och då återblicka och bjuda på gamla godbitar från förr.
Millas dikt är ett praktexempel på en sån godbit som man kan fiska upp ur minnets brunn.

Dagens nerslag i historien blir en bild med anknytning till ett personligt minne.



Ja det är faktiskt jag (Emma) på bilden, som laddar stora bössan ett par meter in på motståndarnas planhalva och några fiender ser man inte röken av. Så ser det aldrig ut nuförtiden men 2003 kundet det göra det.

Vi spelar Örebrocupen, detta är med det yngre laget. Ni som var med på den tiden vet att vi allt som oftast hade två lag anmälda, F-85 och F-87, och vi små fick alltid dubblera (och fick då också dubbla medaljer).

Just i denna match var vi yngre lite kort om folk och jag fick uppdraget: byt bara om du måste. Jag kommer inte ihåg vilka vi spelade mot men dem var väl knappt över på vår planhalva, jag fick dricka vatten varje gång vi gjorde mål och det blev väl iallafall 5-6 kassar så det var rätt tacksamt uppdrag.
Men ändå, man tyckte att det var rätt coolt att spela en hel match och det är ett sånt gott innebandyminne som man bär med sig:
Den gången jag spelade en hel match.

None

Poeten kliver fram

Hittade detta på en gammal backup skiva.


IFK Kumla! 

Över klubba och boll
Har vi full kontroll
Med all support vi får i Kumlahallen
Går vi in med total kyla i skallen 
Kombineras det med en brännhet kropp 
Är det riktigt svårt att på oss få stopp 
Vi måste ständigt inom oss kunna plocka fram en slitvarg 
Då vi nu är på den nivå då det faktiskt krävs en svart sarg 
Vi kommer få stor användning av vårt så kallade tigerhjärta 
Tack vare det krävs det mycket för att vi ska känna smärta 
Med en vilja av stål 
Siktar vi alla mot samma mål 
Vi kommer inte vika oss en stund 
Då vi ska kämpa till sista sekund 
Vägen till toppen har dock inte varit helt lätt 
Det har kostat mycket slit och mycket svett 
Men då varje ben går som en trumpinne 
Citerar jag Keno "de e lett å vinne"

Skriven av Camilla Wahlström 3 april 2006, undrar om hon redan då visste att det skulle bli Gotland för henne!

Rapport från Göteborg...

Öppen fråga till fystränare Mattsson:
Är det ok att skippa löpningen när haglet står som spön i backen?

Ja det haglar här så idag blir det ingen löpning...
För övrigt så har jag bara tränat med Pixbo en gång.
Det funkar inte att sluta mellan sex och halv sju när träningen börjar ute i Skatås klockan sex, det kan vilken sjuåring som helst räkna ut. (Till och med Dohn och Paou...)

Följdaktligen får jag löpa ensam.
Jag kan meddela att jag nuförtiden hittar som en gud i Göteborg och att det hemifrån mig tar exakt 11 minuter att löpa ner till Poseidon på Avenyn.

På hemvägen tar det 12, men då har man uppförsbacke hela vägen.

Annars är Göteborg rätt likt Kumla.
Blått och vitt liksom...



None

Man vinner som ett lag och man förlorar som ett lag.

Trots att detta är en innebandyblogg så känns det nästan oundvikligt att inte smyga in lite fotbollssnack i dessa tider.
Jag kan inte hålla mig, jag måste erkänna att jag är besviken.
Djupt i mitt blå/gula-hjärta är jag besviken.
Och det handlar inte om att Sverige åkte ur EM. (Okej, det grundar ju lite i detta)
Men nej, jag blir så besviken på oss svenskar.

Supporter heter det.
Support betyder stöd!

Är man en bra supporter om man klagar konstant i matchen igenom?
Är man en bra supporter om man inte stöttar de spelare som har fått förtroendet att spela?
Är man en bra supporter om man ideligen ifrågasätter tränarens kompetens?
Är man en bra supporter om man går fem minuter innan matchen är slut för att laget ligger under?

Har du svarat nej på samtliga fyra frågor så är jag nöjd.
Har du svarat nej på samtliga fyra frågor men ändå gjort något av ovanstående så kan du gå och dra något gammalt över dig.

Det kan låta klyschigt men detta är en sanning:
Man vinner som ett lag och man förlorar som ett lag.

För den som aldrig sysslat med lagsport så kan jag meddela en sak, jag brukar kalla det den gyllene regeln,
När man spelar i ett lag måste man lita på att alla som har fått förtroendet att spela därigenom gör sitt yttersta för att i alla situationer prestera sitt bästa för att det ska gå bra för laget.

Kort sagt så kan man säga att eftersom man måste förutsätta att alla gör sitt bästa så finns det ingen anledning att klaga.

Lagspel handlar om förtroende, ärlighet och tillit.
Man måste ha förtroende för varandra och våga lita på att man stöttar och står upp för varandra.
När man spelar i ett lag måste man tro att alla gör sitt yttersta i alla lägen.
Man måste kunna se varandra i ögonen efter matchen och kunna vara nöjda med det man presterat.

Att spela i ett lag är bland det finaste som finns.

Att vara supporter är således bland det näst finaste som finns.



Support betyder stöd. Stå upp och stötta ditt lag!


None

080616

Kul träning igår. Explosivitet stod på schemat vilket innebar mycket olika hoppserier. Dessutom lite bål, vilket man aldrig kan få nog av. Just under den här träningen lekte pappa Lasse fotograf så nu har jag lite sköna bilder att visa upp.


Sofia kör en av några hoppserier i en hopp och joggbana!


Jennie kör en annan variant.


Snygga benpress!


Marie kan hon också!


Sköna situps =)


Vissa fick ta det en anning lugnare under dagens träning ;). Tur att vi har Therese som tar hand om våra lite klenare spelare! (Kan säga att hon får vara med mig alldelles för mycket :P haha )

Vart mer hopp och stuts senare som tyvärr inte fotografen orkade vara med på. Vi tävlade på slutet om vem som kunde hoppa minst hopp upp för backen till buskarna. Jag och Marie vann på 11 (Om man inte räknar fystränar-Sandras resultat. och det gör inte jag!)
Skön träning igår, mer sånt!

Poängjakt a la Sassa

Idag har vi tillbringat större delen av dagen hemma hos Mattsson. Där vi skulle genomföra veckans femte träningspass.



Dagarna innan hade vi spelare blivit uppdelade i 3 lag ( röda, blåa och gröna). Någon form av tävling visste vi då att det var och vem i detta lag älskar inte tävlingar och hatar att förlora? Första deltävlingen var att ta sig till ett hus längre ner på vägen som vi kom i från och hämta en ledtråd till deltävling 2.

Väl tillbaka var det instruktioner om vad som skulle ske i deltävlig 2. Varje lag skulle ha med sig en kamera eller en mobil att ta kort med och en maskot. Sen fick vi en liten lista på vad som skulle fotas. På varje bild var maskoten tvungen att vara med för att laget skulle få poäng.


Behöver jag säga att krigsmålning var ett måste?

Detta skulle man fota i deltävling 2: (5 poäng per punkt)
  • En fjäril
  • Person i laget som doppar sig upp till axlarna (pluspoäng för fler personer som gör det samtidigt)
  • En fridlyst växt
  • En hund
  • En katt
  • Person som har klättrat upp i ett träd
  • Något ätbart som växer vilt
  • Gäddhuvud
  • En skylt med texten "Brittkärret"
  • Eldhärjat skogsområde

Så här kunde det se ut.

Efter den andra deltävlingen var det dags att grilla, många hungriga poängplockare tog plats runt bordet och slöt fred för en kort stund.




Systrarna Larsson passar på att njuta av solen.

Efter maten var det dags för den avgörande deltävlingen. Alla lagen gick ut på exakt samma poäng efter två deltävlingar. I deltävling 3 blev det lite tuffare att plocka hem hela potten. Där det fanns flera poängnivåer.

10 poäng:
  • Person som står upp och ned i vattnet, endast fötter och ev ben får synas (pluspoäng för fler personer som gör det samtidigt)
  • En Daycruiser
  • Bäverbo
  • Annat lag som badar
  • Golfare och golfutrustning
20 poäng:
  • Person som håller i en levande fisk
  • Person i laget som gör en volt på studsmattan och landar på fötterna (filmbevis eller visa upp för Mattsson)
40 poäng:
  • Person ur laget som står på den lilla ön (pluspoäng för fler personer)
  • En levande skogsödla
  • Ett annat lags maskot + er egen maskot på samma bild
200 poäng:
  • En levande orm
Efter avslutat tävling räknades alla poängen ihop och det blåa laget vann. Grattis! Det bjöds på glass och sedan blev det prisutdelning.


Det målades även flaggor till kvällens drabbning i EM. Här visar Persson upp sin.

En riktigt kanon dag. Ett stort TACK till Mattsson, det här gjorde du riktigt bra.

Trupp update

Systrarna (Malin & Michaela) Persson är klara för Schweiz laget Verbano. Och kommer inte att spela med Kumla kommande säsong. Men jag (Malin) lovar att vi ska hålla tummarna varenda match som Kumla spelar. Det är Kumla i vårt hjärta. Blir dessutom antagligen utlånade så vi kommer ju fortfarande tillhöra klubben vilket känns mycket trevligt då jag älskar Kumla. Vi är dessutom med under sommarträningen för att puscha på tjejerna för en fantastisk säsong.
RSS 2.0