För att fira bjuder vi på en gammal, med betoning på gammal, bild från tidigare medaljskörd i DM-sammanhang.


En glad guldmedaljös säsongen 99/00

En glad medaljör efter DM-guldet säsongen 99/00.

(Det roligaste med denna bilden är att jag fortfarande använder samma väska.
Inte för att jag inte har andra utan för att den är så himla bra!)

Jag fiskade upp detta tidningsurklipp ur minnets brunn. Det var tider det...



I helgen skulle jag dock vara nöjd om vi så bara gjorde ett enda mål, bara vi vinner. Det skulle vara så himla skönt!
Har ni också tänkt på en sak? Vi har inte förlorat en match sen vi bytte till det blå matchstället!

Åh, Kumla blå!

Alla tjejer som spelade i Kumla,
kommer ni ihåg när vi var i eliten och fumla?
Men resan dit började långt innan de,
när vi var små, klumpiga och 85:orna var me.
Tallängen är också en sal vi kommer ihåg
och även Tejlans avgrunds vrål.
Nu åker vi åt många håll,
utom Krilla hon har noll koll.
Alla kommer minnas vårat hårda slit
Vi var laget som gick raka vägen upp till elit.
(Sms från Malin Sydner till Malin Persson 080712)

Det är en härlig beskrivning av Kumla flickor 85-88s (som nu mera är ett damlag) histroia :D Dessutom mycket poetiskt. Good work Sydner!

Den uppmärksamme har kanske märkt vår alldeles nya kategori Ur minnets brunn. Eftersom vissa av oss har kamperat ihop ett bra tag nu känns det helt rätt att då och då återblicka och bjuda på gamla godbitar från förr.
Millas dikt är ett praktexempel på en sån godbit som man kan fiska upp ur minnets brunn.

Dagens nerslag i historien blir en bild med anknytning till ett personligt minne.



Ja det är faktiskt jag (Emma) på bilden, som laddar stora bössan ett par meter in på motståndarnas planhalva och några fiender ser man inte röken av. Så ser det aldrig ut nuförtiden men 2003 kundet det göra det.

Vi spelar Örebrocupen, detta är med det yngre laget. Ni som var med på den tiden vet att vi allt som oftast hade två lag anmälda, F-85 och F-87, och vi små fick alltid dubblera (och fick då också dubbla medaljer).

Just i denna match var vi yngre lite kort om folk och jag fick uppdraget: byt bara om du måste. Jag kommer inte ihåg vilka vi spelade mot men dem var väl knappt över på vår planhalva, jag fick dricka vatten varje gång vi gjorde mål och det blev väl iallafall 5-6 kassar så det var rätt tacksamt uppdrag.
Men ändå, man tyckte att det var rätt coolt att spela en hel match och det är ett sånt gott innebandyminne som man bär med sig:
Den gången jag spelade en hel match.

IFK Kumla!